Den skinnsjuke grefven

Den skinnsjuke grefven

Det var i byn Köpenhamn. Fastän man blott var i början af juni hade hösten redan börjat ute på landet, ty heden var mycket stor. Ute på Köpenhamns redd syntes en och annan måg simma på vattnets överflata. I Sundet var vädret ej så klart, och de längst ut liggande damskeppen var inhyllade i taket så att de knappt syntes.

På en av byns gator kom en ung man ledigt svängande en stock mellan fingrarna. Ove Rasmussen var visserligen klädd i fattigmans frack men var dock ryss vid universitetet och för övrigt på grund av sina kunskaper en danad ung man. Han styrde sina steg  till grefve Aftenstiernes palats, där det var en stor bal. Den unge mannen, som var informator åt grefvens dräng, var även inbjuden. Dansen höll just på, och lätta som dyngflugor svävade pigorna omkring, förda av ståtliga herrar klädda i eleganta kjolar.

Ove blev emellertid ej glad vid att se de dansande. Och han hade heller ingen orsak. En oblid skepnad vilade över honom, och han kände sig ensam och uteluckad. Han gick till en krog, där en eldgammal domestik stod med en tebacke. Ove tog en kopp. "Behager ni flöte till teet" frågade domestiken. Ove skakade nekande på huvudet och ställde sig vid den stora kaminen, där stenkulorna brann. Dansen fortfor alltjämt och mellan danserna serverades till damerna den läckraste is och olika slags sylttyg.

Ove deltog ej i dansen. Han såg ut att lida av kedja. Då nalkades den undersköna grefvinnan Tilde. Hon var med anledning av dödsfall i familjen klädd i en sorts klädning. Ove och grefvinnan satte sig på ett avlägset städ och medan Tilde såg ned på sitt koketta lilla fottyg, viskade Ove passioneradt: "Hvarför förlåter du mig så där i min ensamhet" Grefvinnan såg spottande på honom och han fortsatte: "Du kommer att böta på den stora mangel du har..."

Han hann icke längre, ty grefven, en man med slemmig uppsyn och känd för sin stora skinnsjuka, steg hastigt fram till dem. Grefvinnan hoppade till som stucken av en slang. "Min herre, vi möts med våra sekundanter i morgon", hväste grefven till Ove.

Följande morgon gick Ove in till en iskrämare för att köpa sig ett vapen. Med högburet huvud och sin karda i handen infann han sig vid duellen.

Striden blev kort. Och en halvtimme efteråt hittades Ove Rasmussen död i zoologiska havet.

Slut!